Idag sa någon till mig att jag var 100 procent genomsnäll. Det kände jäkligt kul att höra men fick mig oxå att fundera. Är det verkligen bra att vara så snäll? Förlorar inte snäll a i det långa loppet genom att ge med sig och liknande saker för att skapa god stämning. Och får inte dennna snällheten en att vara lite tillbakadragen och blyg? Det känns som att snällhet och ödmjukhet går han i hand och steget från ödmjuk till blyg är inte långt... Kanske borde ja sluta vara så snäll hela tiden om ja vill komma nån vart här i livet...? Men samtidigigt är ju det den jag är!
X
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar