Det är bara att acceptera

Läste mitt gamla blogginlägg och insåg att jag faktiskt inte har berättat så mycket om mitt jobb! Så ursäkta upprepanden men här kommer det:
Jag har nu jobbat i två veckor på Child, Youth and Family (CYF) i Paeroa (vilket uttalas Pajrå, I know men det är maori). Jag arbetar på Youth service-avdelningen med June där vi har hand om case med tonåringar med beteendeproblematik. De har en lite annan uppdelning här, och andra lagar såklart, men CYF är i princip som ett svenskt barn- och ungdomskontor i Sverige.
Vi är det femte gruppen av svenska studenter så de börjar ha koll på vad vi kan och de litar väldigt på oss. Alla på kontoret är jättetrevliga och hjälper oss med allt vi vill veta och man får mycket eget ansvar. Jag får följa June överallt, på hemsamtal, under möten med professionella och på residental hem. Efter bara två veckors skuggande har jag börjat få egna case att co-worka. Det är lite skrämmande då jag inte känner att jag har full koll men det känns trots allt kul att de förväntar sig att vi skall prestera något under praktiken. Jag tror det kommer bli en jättelärorik med mycket klientkontakt och chans att se olika intervjutekniker, oavsett om jag vill jobba inom området eller inte. Och June är ascool! Engelsk och säger vad hon tycker och har mycket humor. Dessutom tycker jag hon bemöter sina klienter jättebra så jag har mycket att lära där.
På sidan av jobbet börjar det klarna. I fredags betalade vi en deposit på en bil, en Mitsubishi Lancer som vi får på måndag så sedan kan vi börja resa på helgerna. Annars får vi hela tiden erbjudanden att följa med arbetskollegor på olika aktiviteter så idag skall vi vandra i the Gorge med Jane. Vi kör igenom där varje dag till jobbet så ska bli kul att utforska lite mer.Det är dessutom daylight saving nu så då får vi en extra timme ljus efter jobbet så man kan vara ute lite mer. Synd att ha en strand så nära och aldrig hinna dit.
Sedan skall jag snart träffa Jono, som jag träffade i Sydney för över två år sedan. Han bor numera i Hamilton vilket bara är en dryg timme bort! Sweet as!
Jag vet att jag ibland låter lite deppig men jag har det bra. Det är bara lite ovanligt att leva i ett så stillsamt samhälle. Och ni vet vad dom säger, borta bra men hemma bäst.
Massa kramar!

I bubblan

Livet rullar på. Det händer dock inte så mycket. Jag jobbar på som vanligt. June har börjar ge mig ansvar vilket gör mig nervös men det är också spännande. IDag var jag med på ett residential home  vilket är en låst avdelning på ett HVB-hem. Det funkar lite annorlunda här så det är inte så vanligt att barn blir inlåsta men tjejen verkade trivas rätt bra och det är alltid spännande att vara med på samtal och se hur June jobbar. JAg gillar hennes sätt att bemöta barn och vuxna och hon svarar gärna på alla frågor jag har. Så jobbet är ok.

På den sociala sidan är det lite torrt. Vi har ingen bil vilket låser oss men har ändå hunnit med att besöka en marae, vilket är en maorikyrka för en introduktion i deras kultur och nästa vecka skall vi jobba som ledare på dagkollo under skolans höstlov och vi hade introduktionskurs i söndags.Det fungerar oxå lite annorlunda än i Sverige, barnen på kollo är mellan 6 och 12 och ledarna mellan 13 och 19. Och vissa är inte speciellt mogna för det jobbet enligt mig. 

Annars spenderar jag kvällarna med att laga mat i vår lilla kokvrå, tittar på tv och sover. Och ibland springer jag en sväng. Inte mycket men det får tiden att gå.

Ha det bra alla.

Kramar

Life without the net

Har under den senaste veckan insett hur beroende man ar av internet. Tankt om alla datorer skulle crascha imorn, det skulle bli kaos! (jag har foresten borjat glomma bort hur man stavar och skriver pa svenska sa ursakta all svangelska). Jimm och Margarets modem har iaf pajkat ihop och vi fattar inte varfor. Darav har jag inte hunnit uppdatera har eller svara pa mail och facebook sa ursakta att jag inte svarat nagon. Nar man vall lyckats lana nans internet sa har jag fixat viktiga saker som csn (som jag saklart glomde soka innan jag for). Det finn ett cae i Waihi som har tradlost bredband men jobbar alltid for sent for att hinna dit. Vi har heller annu inte fatt tillgang till datorer pa jobbet sa man ar ganska stuck. Har nu fatt lana Setons dator medan han ar ute en svang, val behovligt var det.
Jaghar det iaf fortfarande bra. Forsta veckan var intensiv men intressant, alla ar jattesnalla och hjalpsamma och jag tror jag kommer lara mig mycket. Vi har inte hittat en bil an men blir runtskjutsade av Jim och arbetskamraterna. De ar mycket mer engagerade har an jag tror folk skulle vara i sverige. Jag raknar dock ner dagarna tills jag far aka hem. Jag saknar Lund.
X

First day at work

Så var man igång. Idag var vår första dag på Child, youth and family center i Paeroa och det gick bra! Vi blev välkomnande med en maoriceremoni, vilket var nervöst men intressant och sen blev vi introducerade för en miljon (eller åtminstånde 30) personer som ja nu inte kommer ihåg hälften av. Men alla var jättegulliga och frågade vilken sport jag var intresserad av, inte om jag var intresserad av sport. Sport är visst jättestort här och jag kände mig dum som inte visste vad jag skulle svara. Jag måste hitta på några svenska sporter de inte har här och låtsas vara jätteduktig. Annars får jag hålla mig till skidåkning vars sässong snart är slut. Stämningen var iaf trevlig på kontoret. Alla sitter i ett öppet landskap så man har nära kontakt med de andra socialarbetarna. Jag fick ett eget ”kontor” bredvid min handledare June Brook. Hon verkar jättebra. Hon är ursprungligen från England så vi diskuterade lite kulturskillnader mellan Europa och Nya Zeeland idag, där maoriminoriteten måste vara den största. Dess kultur har påverkat de vita och inom socialt arbete betyder det att man arbetar väldigt mycket med familjer och nätverksmöten, något jag tycker är intressant. June (och jag) arbetar i Youth service teamet och vi har hand om ungdomar i åldrarna 14-17, framför allt med beteendeproblematik. Några andra i vårt team jobbar med tonårskriminalitet. Sedan finns det tre care & protection teams uppdelade på landsområden som har hand om yngre barn och mer omvårdnadsproblem. På en av dem arbetar Karolina. Paeroa är en liten stad mitt i landsbygden och kontoret täcker därför en väldigt stor yta så det kan bli mycket resande men det är ju bra för oss som kan sitta i passagerarsätet ( på höger sida!) och titta på omgivningarna. Det känns skönt att slutligen ha börjat. Man började bli lite uttråkad på Waihi beach och vår lägenhet. Nu känns det rätt spännande att vara här! Och nått mer kul: Kontoret har stängt i mellandagarna så vi slutar vår praktik redan innan jul! Wiii!
Plus att jag nu har ett nyzeeländskt simkort och telefonnummer som man kan smsa och ringa till så mycket man vill. Numret är:
+64 21 1531790

Idag åt jag baked beans on toast yill middag. Nam nam nam. Its nice to be back down under! ;D

Så kom helgen

Livet rullar vidare och jag börjar vänja mig vid en bakvänd tidszon. Efter 15 timmars sömn sov jag riktigt kasst natten efter men med lite tvång kan jag nu sova någorlunda normalt. Annars händer det inte så mycket om dagarna. Själva praktiken börjar inte förrän på måndag och vi kan inte riktigt ta oss å vi softar mest och vänjer oss vid omgivningen. Tur att vi har ganska stort boende, annars hade Karolina och jag trampat sönder varandra med all vår fritid. Fast det kommer väll ändra sig till veckan.
Tyvärr har det regnat nu de senaste dagarna så det har inte varit så himla kul att gå ut. Önskar Onny hade varit med. Var på stranden idag och den är perfekt för hundpromenader såhär innan sommargästerna kommer. Den är iaf typ en mil lång och bred när inte högvattnet är inne. Och det går att surfa där! För kallt väll än så länge men det finns en surfbräda i garaget som man får låna. Vet dock inte om ja riktigt kommer ihåg vad man skulle göra men man kan ju alltid prova.
Det var väll allt för denna gång. Får väll blogga lite oftare sen när jag faktiskt har gjort nått mer intressant än att ha köpt ett par begagnade strumpor.

X

Ny tid, nytt land, nytt hem

Sa var man da framme och har sovit sin forsta natt i Nya Zeeland. OCh vilken somn sen! 15 timmar innan jag tvingade mig ur sangen vid halv 2 pa efetrmiddageb for en valbehovd dusch. Ar fortarande lite skakig fran resan men inget vrak langre iaf som jag var igar. Kunde inte sova pa flyget fran Hongkong sa jag lag fett efter.
Ursakta svarigheten med lasningen, det fattas ju tre bokstaver pa tangentbordet i detta land. For jag anvander mina vardars dator eftersom de inte har bredband utan... MODEM! Yes, jag ar tillbaka pa bip, bip, bip vid uppkoppling over telefonlinjen sa man kanner sig lite skyldig for att koppla bort deras telefon.
MEn de ar iaf jattegulliga. Margret och Jim, pensionerade skottar som hyr ut sin ovanvaning (med tva rum, vardagsrum med tv/dvd och kokvra) till svenska praktikstudenter. De verkar tycka det ar roligt att ha oss har och ar valdigt hjalpsamma. Deras hus ligger ca 5-10 minuters promenad fran en jattestrand och jag har havsutsikt fran mitt rum. Waihi beach dar vi bor ligger ungefar en halvtimme fran var arbetsplats dar vi startar pa mandag. Flera andra medarbetare bor har sa vi kan ta oss fram och tillbaka tillsammans med dem. Sedan skall vi koppla en bil for att kunna ta oss runt, det finns mycket landyta pa Nya Zeeland sa bil ar nastan ett maste.
Vi bliv motta pa flygplatsen av Tanya som tog oss hit. Hon verkade trevlig och berattade mer om CYFS var vi skall jobba. Det ar Nya Zeelands motsvarighet till barn och familjeenheten i Sverige och vi kommer jobba i olika grupper pa avdelningen men det lat bra. Och det verkar vara ett trevligt stalle men jag aterkommer om det.
Annars har det inte hant sa mycket an. Plockade ur alla klader ur vaskan efter duschen idag och nar de lag pa sangen sag det valdigt lite ut... Och jagsaknar mina raggsockar. Men men, inte mycket att gora at det nu mer an att leta ett par nya nagonstans. Min mobil funkar inte har iaf men jag ska skaffa mig ett nyazeelandskt nr sa smaningom. Annars kan ma na mig pa mail, en kommerntar har eller skicka brev. Post ar ju alltid trevligt nar man ar langt hemifran. Adressen ar:
Elinor Nilsson
52 Citrus Avenue
Waihi Beach 3611
Bay of Plenty
New Zealand

Jag saknar er alla! Kram Elinor

Halvvägs

Sitter på flygplatsen i Hongkong och väntar. Anlände hit 5 på morgonen svensk tid men här börjar solen gå ner. Det är fortfarande tre timmar kvar innan vi boardar det sista planet som skall ta oss till Auckland. Hittils har allt gått bra. Cathay Pacific är som alla andra asiatiska flygbolag, alltså jättebra. Ok med plats, god mat och gratis filmer. Var dock lite besvken på urvalet, kan ju vara så att det bara kommit skräp i år oxå, vad vet jag. MEn resorna går fort iaf, man sover, äter, tittar och vips så landar man. Bytena är värre. Insåg inte förrän vi kom hit att det skulle vara en sju timmars väntan. Kanske var det lika bra. Karolina är ute på vift nånstans, möjligtvis utanför flygplatsen. Själv kände jag det blev stressigt och tungt med packning. Så ja har slumrat i min liggstol med utsikt över berg och flygplan som kommer och går. Mycket trevlig. Ska väll se om det finns en starbucks här sen, jag har skådat en kvarglömd mugg så förmodligen finns det. Det är mitt enda nöje på mellanlandningarna. I London blev det en caramel macciato, undra va ja ska ta denna gång...

Annars är det väll bara en stor nyhet kvar att delge allmänheten. Mitt och Oskars bröllop är nu flyttat och kommer definitivt ske den 29 maj 2010! Boka in det datumet!
Kramar

Lokaaaaal!

Idag hände något stort. Oskar och jag var och tittade på Magasinet, den tilltänkta festlokalen bredvid domkyrkan och jag gillade den! Den var ljus utan att vara kall, hade mycket fönster och takbjälkar. Dessutom fanns ett jättefint loft som säkert går att göra något kul med. Problmet är bara vårt tilltänkta datum. Lundakarnevalen har ju glömt att kolla med min kalender om det händer nått viktiogt den 22 maj och har därför bestämt använda samma helg. Eftersom vi då kommer gifta oss mitt i stan så finns det risk för otrevligt hög ljudnivå utanför de många, mysiga fönstrena. Dessutom är detta ju min enda karneval så man vill ju inte helt missa den heller! Vi skall iaf undersöka om det är ledigt lite före eller efter istället. Jag återkommer om det.
Annars har det inte bestämts så mycket mer. Vi har tittat lite i domkyrkan, inte sjäva stora saken utan dopkapellet som är en avgränsad del skulle kunna vara idealisk för ett bröllop på 60 personer max. Men än så länge inget bestämt. Jag freakar ur ibland över det men när mina sinnen är i sina fulla bruk inser jag att det är evigheter tills vi skall gifta oss och att vi löser allt det när vi kommer hem från Nya Zeeland. Än så länge diskuterar vi bara saker, ibland rörande överrens och ibland hetsigt oense. Men överrens är vi iaf att det kommer bli fantastiskt!
X