Det är bara att acceptera

Läste mitt gamla blogginlägg och insåg att jag faktiskt inte har berättat så mycket om mitt jobb! Så ursäkta upprepanden men här kommer det:
Jag har nu jobbat i två veckor på Child, Youth and Family (CYF) i Paeroa (vilket uttalas Pajrå, I know men det är maori). Jag arbetar på Youth service-avdelningen med June där vi har hand om case med tonåringar med beteendeproblematik. De har en lite annan uppdelning här, och andra lagar såklart, men CYF är i princip som ett svenskt barn- och ungdomskontor i Sverige.
Vi är det femte gruppen av svenska studenter så de börjar ha koll på vad vi kan och de litar väldigt på oss. Alla på kontoret är jättetrevliga och hjälper oss med allt vi vill veta och man får mycket eget ansvar. Jag får följa June överallt, på hemsamtal, under möten med professionella och på residental hem. Efter bara två veckors skuggande har jag börjat få egna case att co-worka. Det är lite skrämmande då jag inte känner att jag har full koll men det känns trots allt kul att de förväntar sig att vi skall prestera något under praktiken. Jag tror det kommer bli en jättelärorik med mycket klientkontakt och chans att se olika intervjutekniker, oavsett om jag vill jobba inom området eller inte. Och June är ascool! Engelsk och säger vad hon tycker och har mycket humor. Dessutom tycker jag hon bemöter sina klienter jättebra så jag har mycket att lära där.
På sidan av jobbet börjar det klarna. I fredags betalade vi en deposit på en bil, en Mitsubishi Lancer som vi får på måndag så sedan kan vi börja resa på helgerna. Annars får vi hela tiden erbjudanden att följa med arbetskollegor på olika aktiviteter så idag skall vi vandra i the Gorge med Jane. Vi kör igenom där varje dag till jobbet så ska bli kul att utforska lite mer.Det är dessutom daylight saving nu så då får vi en extra timme ljus efter jobbet så man kan vara ute lite mer. Synd att ha en strand så nära och aldrig hinna dit.
Sedan skall jag snart träffa Jono, som jag träffade i Sydney för över två år sedan. Han bor numera i Hamilton vilket bara är en dryg timme bort! Sweet as!
Jag vet att jag ibland låter lite deppig men jag har det bra. Det är bara lite ovanligt att leva i ett så stillsamt samhälle. Och ni vet vad dom säger, borta bra men hemma bäst.
Massa kramar!