Confessions of a Spartanian: Veckorapport

29/9 Så var man kolloledare igen. Eller typ iaf. Eller ja var ju inte ledare i somras men sak samma. Vi har nu iaf jobbat två dagar på Day camp. Det är väldigt annorlunda mot kontorsarbetet på CYF men funkar ok. Min teamledare Matt är rätt lame, han raggar mest på Stevie (inte ett barn) eller bråkar med Kyia. Barnen, tio stycken 6/7-åriga pojkar, är någorlunda snälla men organisationen rätt obefintlig. Men detta är ju nya Zeeland, allt är no worries. Vi har haft någorlunda tur med vädret eftersom de utlovat ösregn hela tiden. Meteorologerna här nere är inte så heta med sina förutspåningar men det kanske är svårt då det är så skiftande landskap och många hav runt. Nu är iaf de två jobbigaste dagarna över. Imorgon skall vi på hajk och sedan blir det en dag av valbara aktiviteter så vi kommer inte vara lika mycket i grupp.

På fredag skall jag vara ledig eftersom vi jobbade en söndag inför campet. Då skall ja hämta upp vår bil för vi måste registrera den som vår på kontorstid innan vi får ta hem den och denna vecka kan vi inte komma ifrån tidigare tyvärr. Men till helgen blir det crusing på fel sida vägen. Ska bli intressant!

30/9 Dag tre på kollo var som sagt hajk. Mina tuffa ungar skulle såklart gå den långa vägen vilket dock visade sig vara över en stor kulle. Halvvägs upp längs en brant, hal slutning med regnet ösandes ner var de inte lika tuffa utan grät och ville hem till mamma. Ännu en situation där den nya zeeländska organisationen visar sina brister. Att låta sexåringarna gå den vägen kändes inte ok. Speciellt inte i vädret vi haft idag. Och det var jobbigt! Men med lite väskbärningshjälp och påpushning av mig tog de sig tillslut över och blev glada igen när de fick åka i lerrutchbanan. De fick dock ta den korta vägen hem igen.
En skrämmande sak dock med lägret är morgonsamlingarna. Okej att lägret ordnas av en kyrka men det här är sekterier! ALLA sånger handlar om hur toppen gud och Jesus Christ är och snubben som håller i dem pratar om enligt mig inte ok saker för 6-12åingars öron. Igår predikade han om hur hans vän hade tagit speed och sprungit naken längs Aucklands gator tills han hittat the Lord. Och i följetångspjäsen de spelar har de nu skapat ett gäng som klottrar och skall börja odla weed. Framför mina sexåringar! Imorn är sista delen. Undra om Jesus kommer och räddar dem? Hej moralkaka.

2/9 Tyvärr för alla nyfikna så missade jag slutet på sagan så vet inte om de alla dog i ett gängkrig eller om de springer över ängar tillsammans med Jesus. Camp är iaf slut för i år och det känns skönt. Sista dagen kom störtskuren precis när vi höll på att tända vår luncheld med redan blöt ved. Vi blev alla plaskvåta men med hjälp av ett paraply fick vi tillslut grilla våra korvar. Min aktivitet på eftermiddagen blev inställd då det var för blött men ja fick iaf klättra lite klättervägg och ägde alla barnen såklart.Området förvandlades till en lerpöl och det gick inte att undvika att få fötterna blöta. Skorna som en gång var fina är numera bruna och alla mina kläder stinker rök! Men det går väll bort i tvätten hoppas jag. PÅ kvällen åkte alla ledare till några heta pooler med saltvatten vilket tvättade bort lite skit under naglarna iaf och jag hängde medst i bubbelbadet vilket var mycket trevligt. Sedan var det middag pch återigen fick vi bevis på nyzeeländarnas icke excisterande organisationsförmåga. De hade förbeställt våra hamburgare på Burger king men väl där blev det kaos när alla hagalna ungar kastade sig över maten. Har de hört talas om kösystem?
JAg sitter nu på ett internetkafe så tänkte bifoga lite bilder om händelserna so far.
Hoppas alla har det bra! Kramar!