Nothing falls like NZ rain

Var ute och sprang igar. HAde stirrat pa det morka molnet ett tag men bestamde mig for att chansa. Precis nar jag sag min vandningspunkt borjade det stanka. I borjan var det dock ratt uppfriskande men ju narmare hemma jag kom desta hardare foll regnet och nar jag svangde in pa uppfarten oste det ner och jag var dyblot. Men jag sprang hela vagen for forsta gangen iaf! 26 minutes and counting... sanrt far ja ta a prova mitt mal, runt gruvan i Waihi.

Rapport

27/10
Tiden går fort. Ännu en vecka förbi, lite segare än de tidiga. Jag börjar kunna att skriva casenotes och anteckna viktiga saker nu och även om det är nyttigt för mig och mion engelska så är det rätt enformigt och jag känner att jag måste vidare lite. Junes lass av nya case har börjat stagnera och hon har mycket papper att skriva för de gamla vilket gör att ja mest får skriva. Måste ragga nya personer att förlja med uit nu i veckan så jag kan se hur andra handterar klienter. Och så behöver ja prata mer! Men det är ju trots allt två månader kvar på praktiken så det kommer väll. Två månader… galet. Känns som att jag har varit här forever och endå är det så länge kvar!

I helgen var vi i Auckland, Nya Zeelands största stad men dock inte huvudstaden för alla som trodde det. Vi tog ledigt på fredagen och måndagen var labour day så vi hade fyra dagar på oss att luffa runt. Auckland är en stor stad som alla andra men har inte riktigt några sighter. De själva tycker såklart det men efter att tex sett Sydneys hamn och harbour bridge så är inte Aucklands så himla flashig. Vi var iaf på Auckland War Memorial Museum och lärde oss lite mer om maoris och vulkaner, vi tittade på utsikten och hamnade mitt i en klimatdemonstration på Mt Eden, vandrade upp och runt Rangitoto, nya zeelands senast bildade vulkanö där vegetationen ännu inte hunnit tagit över på de 600 år som ön funnits, vi var på bio och på Stand up-show där vi hamnade längst fram, blev upptäckta som utlänningar och blev det stående skämtet för resten av kvällen. Men mellansnackssnubbem gjorde det på ett bra sätt och jag höll på att kissa på mig för jag skattade så mycket ibland. Högklassig komik för vrakpriset av $ 10. Nya Zeelands bästa komiker 2009 var en av akterna. Tyvärr gjorde han samma sak som han gjorde på tv-showen han vann, förväxlade Sverige med Schweiz, vilket lite förstör skämten för oss som vet att man till exempel inte joddlar i Sverige. Resten av tiden drack vi kaffe (Starbucks, I’m in heaven!), ojjade oss över hur mycket parkering kostar och dreglade över kläder vi inte hade råd att köpa. Bra helg men det var dock skönt att komma igen.

Berättade jag föresten att CYRUS, vårt netboll-lag bara förlorade med 7 poäng i onsdags? Rekord! =)

Mmm sparris

15/10 Ojoj, jag har tid över. Känns som allt jag gjort senaste veckan har varit att jobba eller skriva på första skoluppgiften men nu är den iaf klar och inskickad så jag har en ledig kväll. Tyvärr regnar det som vanligt så ingen motion och inget bra på TV heller. Så dusch, filt och dator är vad jag får nöja mig med. Synd att man inte har internet.
Idag på jobbet, efter att jag smugit upp min blogg på webben har jag skrivit casenotes. Från halv 9 typ till 5 då jag åkte hem. Men det är kul! Man lär sig tänka ut vad som är viktigt och hur man skall lägga fram saker för att de inte skall missförstås. Och det är nyttigt för engelskstavningen. June tycker det är bra att ha mig och att jag kan sköta mig lite själv för hon har större och viktigare case som behöver hennes energi. Men hon har alltid tid att svara på mina frågor. Ja gillar. Och ja tror hon gillar mig. Idag tog hon till å men mä mig på lunch med hennes väninna. Hon jobbade med familjeterapi så det var skoj. Alla är så himla trevliga här!
Jag avslutade mitt första case också, ett som jag varit med om hela vägen. Skojigt. Och ja signera mitt första brev, kändes väldigt proffsigt! =P
19/10
Så var det måndag igen och en ny vecka. Vi hade planerat in lite besök men de var inte hemma, lite snopet men så är det ibland. Vi har iaf ombokat ett till imorgon. Varje möte med en klient är så himla olika och ungdomarna vi träffar ser aldrig ut som jag tänker mig när jag läser deras akter. Men det är det jag gillar. Annars sitter jag vid datorn mycket nu, försöker renskriva mina maratonanteckningar från det professionsmöte vi hade i fredags (som jag sammakallat =).
Helgen gick otroligt snabbt och fast jag inte gjorde någonting så var jag tröttare än vanligt i morse. Men det var så skönt att bara vara ledig och ta dagen som den kom. Det blev till och med lite fint väder! Ja var ifs ute å sprang igår vilket har gett mig massa träningsverk men så mysigt att springa längs stranden med vinden i håret och VNV i lurarna. Det var lågvatten också så sanden var hård och bra. Idag var Karolina på yogalektion också som verkade soft så det skall jag nog hänga med på nästa vecka. Plus att ja måste börja träna att skjuta mål säger arbetskamraterna så vi kan förlora med lite mer värdighet på netbollen. Man börjar komma in i sina rutiner nu. Men hur har jag kunnat leva ett liv utan sparris egentligen?
X

Busy busy

Så. Länge sedan nu. Jag har faktiskt inte haft tid. June underhåller mig till max på jobbet nu när vi fått tillgång till datasystemet, endast tre veckor för sent. Ja vågar knappt kolla min mail för jag har så mycket att göra. Förutom alla case notes som skall komponeras har vi hembesök, möten och annat skojigt som tar tid och eftersom det trådlösa bredbandet vi surfade på slutade fungera för grannen när vi var online så har facebook och bloggandet har fått läggas åt sidan.

Men. Livet rullar iaf på. Jag lär mig mycket som vanligt. Mitt första möte blev det ingenting av då klienterna aldrig dök upp. En och en halv timmes illamående åt skogen, tack så mycket. June lägger dock mer och mer på mig att jag ska börja föra samtalen när vi är ute på besök men det är svårt. Svårt att börja och jag tappar orden i engelskan när jag blir nervös. Ibland ångrar jag mig att jag gjorde praktiken utomlands för det, man blir lixom begränsad i arbetet även om jag är flytande i vardagen. Men det är en bra praktikplats! Känns som jag vunnit på handledarlotteriet också. Men det gäller att ha humor! Men det gillar jag hos mitt team.

Förra helgen var jag och Karolina i Taupo. Hon var dock lite krasslig så vi tog det lugnt, tittade lite på vattenfall, käkade pizza och gick på bio (Year One, rätt rolig men ingen bra film). Sedan gick vi i säng alldeles för tidigt enligt Taupo. Det är en rätt liten stad men ett riktigt turistmecka så det var ordentlig fart på barerna utanför hostellet. Men det får väll bli en annan gång. På söndagen började jag känna mig dålig men vi åkte iaf en bit till söderut, rundade sjön och åkte upp på Mordorbergen, till skidområdet som ligger där. Nya Zeeland har haft en sen snöstorm så säsongen var fortfarnde igång. Vi blev båda jättesugna på att åka men kom upp för sent för att köpa ett eftermiddagspass. Kanske åker vi tillbaka i helgen men de säger att snön smälter fort och det kommer nog inte vara det bästa föret. Och det är en rätt lång resa. Lite bilder finns på facebook iaf, kanske kommer nån hit så småningom.
Idag startade föresten netball tuneringen. CYF har ett korpenlag typ som jag och Karolina har gått med i så varje onsdag kväll framöver ska vi spela netball med jobbet. Det var dock lite frustrerande idag så man hade noll koll på reglerna. Netball är typ den populäraste sporten för tjejer på Nya Zeeland. Silverferns, deras landslag är den kvinnliga motsvarigheten till All Blacks, rugbylaget, alltså landsikoner. Netball är iaf en sorts variant på basket men man får inte röra sig med bollen, inte slå den ur handen på motståndarn och man får inte komma närmare den som har bollen än 3 feet. Dessutom får man bara röra sig över vissa delar av planen beroende på vilken position man spelar. Jag spelade goal keeper första halvlek och de blåste en miljon gånger för att jag var för nära. 3 feet är nästan en meter! Hur skall man kunna försvara med det avståndet mellan sig? Men i andra matchen började man få mer koll och jag spelade goal attack vilket var mycket roligare. Och jag gjorde lagets ända tre mål! =D Kul grej att göra med jobbet må ja säga. Och kul att vara en del av gänget, även om de är 40 plus så är de dem enda man känner här.
X

...

Om 15 minuter skall jag halla mitt forsta samtal med en ungdom och hennes mamma. Jag ar nervos!!!

Äventyr

4/10 Vilken frihet att ha bil! Efter att ha tuffat runt lite på fredagen och träningskört på vänster sida bar det på lördag av till Tauronga, den närmsta staden till Waihi beach. Vi kom iväg lite sent men hann ändå uträtta några ärenden i stan och det var fantastiskt att se unga människor, kaféer och affärer. Hittade ett Starbucks som dessutom är riktigt billigthär så jag är nöjd. Allt är föresten lite billigare här, iaf på rea. Och vinterrean är i fullgång så på söndagen när det regnande, efter en frukost på Starbucks letade vi upp ett shoppning mall och gick loss på affärerna. Skönt att vara lite uppdaterad, min garderob har känts som om den sett lika ut hela året. Och jag försökte hålla mig borta från det svarta och lyckades rätt bra. Lördagskvällen spenderade vi på indisk restaurang och brittisk pub med öl och liveband.
Väl hemma igen på söndagskvällen firade vi att vi överlevt den nyzeeländska trafiken med att baka mix n’ bake chocolate chip cookie. De blev mjuka och mumsiga och vi proppade i oss nästan alla. Och det var verkligen något att fira. På vägar som man i Sverige max skulle ha 70 på har man här 100 och då är det konstant svängar på ibland 90 grader. De har ifs rekommenderade hastigheter men ingen följer dem. Men jag är ju awesome på att köra bil så det går fint. Sitter däremot nervöst när Karolina kör. Gillar inte att inte ha kontrollen.
5/10 Efter helgens äventyr i bilen var vi uppladdade för ännu en vecka på CYF. Det var skönt att vara tillbaka på kontoret även om de fortfarande inte fixat våra datorkort trots att vi är inne på fjärde veckan. Man tänker sig att de lärt sig proceduren, de har ju trots allt haft 4 kullar av svenska studenter här förut plus alla nyzeeländska med icke. Efter lite påpushning knäppte vi nya digitala bilder och fyllde i nya dokument som mailades/faxades så förhoppningsvis är de på gång snart. Allt tar verkligen extra tid i Nya Zeeland.
NTS: Lyssna på David Bowie.

Och så var det bilen då:

Veckorapport

29/9 Så var man kolloledare igen. Eller typ iaf. Eller ja var ju inte ledare i somras men sak samma. Vi har nu iaf jobbat två dagar på Day camp. Det är väldigt annorlunda mot kontorsarbetet på CYF men funkar ok. Min teamledare Matt är rätt lame, han raggar mest på Stevie (inte ett barn) eller bråkar med Kyia. Barnen, tio stycken 6/7-åriga pojkar, är någorlunda snälla men organisationen rätt obefintlig. Men detta är ju nya Zeeland, allt är no worries. Vi har haft någorlunda tur med vädret eftersom de utlovat ösregn hela tiden. Meteorologerna här nere är inte så heta med sina förutspåningar men det kanske är svårt då det är så skiftande landskap och många hav runt. Nu är iaf de två jobbigaste dagarna över. Imorgon skall vi på hajk och sedan blir det en dag av valbara aktiviteter så vi kommer inte vara lika mycket i grupp.

På fredag skall jag vara ledig eftersom vi jobbade en söndag inför campet. Då skall ja hämta upp vår bil för vi måste registrera den som vår på kontorstid innan vi får ta hem den och denna vecka kan vi inte komma ifrån tidigare tyvärr. Men till helgen blir det crusing på fel sida vägen. Ska bli intressant!

30/9 Dag tre på kollo var som sagt hajk. Mina tuffa ungar skulle såklart gå den långa vägen vilket dock visade sig vara över en stor kulle. Halvvägs upp längs en brant, hal slutning med regnet ösandes ner var de inte lika tuffa utan grät och ville hem till mamma. Ännu en situation där den nya zeeländska organisationen visar sina brister. Att låta sexåringarna gå den vägen kändes inte ok. Speciellt inte i vädret vi haft idag. Och det var jobbigt! Men med lite väskbärningshjälp och påpushning av mig tog de sig tillslut över och blev glada igen när de fick åka i lerrutchbanan. De fick dock ta den korta vägen hem igen.
En skrämmande sak dock med lägret är morgonsamlingarna. Okej att lägret ordnas av en kyrka men det här är sekterier! ALLA sånger handlar om hur toppen gud och Jesus Christ är och snubben som håller i dem pratar om enligt mig inte ok saker för 6-12åingars öron. Igår predikade han om hur hans vän hade tagit speed och sprungit naken längs Aucklands gator tills han hittat the Lord. Och i följetångspjäsen de spelar har de nu skapat ett gäng som klottrar och skall börja odla weed. Framför mina sexåringar! Imorn är sista delen. Undra om Jesus kommer och räddar dem? Hej moralkaka.

2/9 Tyvärr för alla nyfikna så missade jag slutet på sagan så vet inte om de alla dog i ett gängkrig eller om de springer över ängar tillsammans med Jesus. Camp är iaf slut för i år och det känns skönt. Sista dagen kom störtskuren precis när vi höll på att tända vår luncheld med redan blöt ved. Vi blev alla plaskvåta men med hjälp av ett paraply fick vi tillslut grilla våra korvar. Min aktivitet på eftermiddagen blev inställd då det var för blött men ja fick iaf klättra lite klättervägg och ägde alla barnen såklart.Området förvandlades till en lerpöl och det gick inte att undvika att få fötterna blöta. Skorna som en gång var fina är numera bruna och alla mina kläder stinker rök! Men det går väll bort i tvätten hoppas jag. PÅ kvällen åkte alla ledare till några heta pooler med saltvatten vilket tvättade bort lite skit under naglarna iaf och jag hängde medst i bubbelbadet vilket var mycket trevligt. Sedan var det middag pch återigen fick vi bevis på nyzeeländarnas icke excisterande organisationsförmåga. De hade förbeställt våra hamburgare på Burger king men väl där blev det kaos när alla hagalna ungar kastade sig över maten. Har de hört talas om kösystem?
JAg sitter nu på ett internetkafe så tänkte bifoga lite bilder om händelserna so far.
Hoppas alla har det bra! Kramar!

Utsikt från toppen av berget jag besteg med mina sexåringar

Mitt rum, med havsutsikt

Vandring genom guldgrävningstunnlar i Karangahake Gorge

Jane från jobbet som tar hand om oss och lånar ut allt vi har glömt.

Hela maorilektionsgruppen samlad utanför maraen