Jag har alltid tilldelat midsommar- och nyårsafton den titeln. Förväntningarna är skyhöga och pressen att vara på den där fantastiska festen som man blivit inpräntad i reklamer sedan barnsben är stor. Men nu börjar jag undra om det ändå inte är juldagen som tar priset. Iallafall i småstäder.
Juldan. Stora hemvändarkvällen. Ut på gamla haken och träffa alla gamla kompisar och klasskamrater som man glidigt ifrån. Fixad till tänderna sitter man på en förfest och laddar då det såklart är för dyrt för studenter att dricka på vanliga krogar. Sedan ner till Stadt där kön ringlar sig lång trots att man har förköpsbiljett och poliser försöker hålla ordning. Folk knuffas och trängs, som till en rockkonsert. Väl inne, frusen och halvnykter ska man ta sig igenom garderobskön. Lr kö och kö, det är djungelns lag som gäller. Folk knuffas, trängs och trycker på bakifrån så att du knappt kommer ut när du väl fått lämna in jackan. Och sedan segas allt ned med att de ska envisas att ta betalt! 20 kronor trots att biljetten kostan 180!
Sedan in och till baren. Kö och trängsel igen och 95 kronor för en Lennart, halvblandad av en snurrig bartender. I baren kollar man in klientelet och inser att det inte alls är så många äldre. 18-19åringarna hänger fortfarande i högar över disken och viftar med sina hundralappar. Efter en snabb runda inser man att man kan räkan 85orna på två händer och att musiken suger lika mycket som den gjorde när man flyttade från stan. Och sedan, trots att man går kvart i två får man trängdes åtmistånde i en halvtimme för att få ut jackan. Besviken svär man återigen att aldrig göra om misstaget. Tills juldan närmar sig nästa år... den stora hemvändarkvällen...
X
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar