Jag hade aldrig så mycket för Kent när Carro började lyssna på dem. Sedan kom Vapen och Ammunition som jag faktiskt gillade väldigt mycket. Den känns ifs lite som en manestreamskiva men endå. Sedan var det singlar på radio igen tills Carro ringde och frågade om jag inte skulle komma ner en dag tidigare (jag är alltså i Skåne igen) å hänga med till Helsingborg. JAg bokade en biljett och har sedan dess lyssnat in mig lite mer på Tillbaka till samtiden och Du och jag döden och dom växer på mig hela tiden. Tror man ofta måste lyssna ett par gånger på låtarna för att de ska bli bra, det är därför jag alltid gillat radiohitarna.
Konserten igår var iaf ljuvlig. Solen sken över gräsmattan på Sofiero och vi hade pickninck medans vi diggade till Håkan Hellströms skränsång. Sedan kom Kent upp på scen med deras ljusshower och gungig musik. Detta vare en typisk sommarturnékonsert där de spelade gamla klassiker som pupliken skrålade med i och Kent verkade faktiskt glada! Jocke skämtade till och med och lät publiken skjunga på Blå jeans. trots att jag inte kunde sjunga med i annat än refränger var det en härligt att gunga bredvid Carro precis bakom de tjocka massorna och förundras över deras ljusshow. Oavsett vad man tycker om Kent infinner sig nog en mäktig känsla på deras konserter. De har någon speciellt, dessa pojkar från Eskilstuna.
X
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar